MultiCon2017, I love you

"multicon tvåtusensjutton, multicon tvåtusensjutton, iiiii loooove youuuuuu" - alexandra på öppen scen

det finns konstnärer 

som är så konstnärliga ♥
nu blir det storytime

Första gången jag hörde talas om MultiCon var nog 2014. Det verkade som om alla på mugglis utom jag skulle dit, men för mig var det näst intill omöjligt att åka, för jag var så liten. Jag var 14-15 år, men visste inte hur en dansade, åkte tåg till sthlm, var social eller bekväm i sig själv. Det slutade med att jag följde konventet på sociala medier, lärde mig internskämten och på så sätt ändå var med på ett pyttelitet hörn.

Två år senare var det 2016. Fler livspusselbitar hade fallit på plats och jag var äntligen redo att åka dit. Jag åkte själv, men vågade hänga på en jättefin person från mugglis och därefter flöt allt liksom på. Det var mitt livs första konvent och det var awesome.

Förra året umgicks jag med Li, Wendela och Sixten. I år kunde ingen av dem komma och jag kände mig rätt lost i början av det här konventet, men så vågade jag vända mig om i incheckningskön första dagen och säga hej till två främlingar som snackade om mugglis. Och så sa jag hej till en person som gick ensam från bussen till boendet. De ville hänga med mig, alla tre! Och så hittade vi fler personer, på ICA och på aktiviteter och plötsligt hade jag ett helt gäng med kompisar som gick att lita på.

Det bästa med multicon är all genuinitet. Vi låtsas inte tycka om och respektera varandra, utan vi gör det på riktigt. En av mina favoritaktiviteter var pojkbandgympan på morgonen. Då dansade vi som pojkband. Vi svängde på armarna som pojkband gör, pekade på alla våra fans, posade och hoppade. Saker och ting kan vara så himla simpla och barnsliga men ändå grymt rika på kvalitet. I don't really know how it works. 

Mina andra favoriter på konventet var Harry Potter-diskussionen som Jimmy och Won-Won höll i, spelningen Rhapsody in fandom, bokcirkeln, fantasy-panelen, den öppna scenen och danspartyt/fandomhalabaloot. Typ allt jag hann vara på, alltså. Ni som vill se en massa fler bilder och videor från konventet kan gå in på multicons insta.

Efter konventet hade vi en kramring. Det var så många som grät. Både gamlingarna som har gjort det här i fem år och folk som är helt nya till multicon-andan. Jag grät inte då, men gör det nu. Kanske för att jag nu har börjat förstå helgen. Har börjat förstå att det på riktigt var #sistakapitlet på multicon. Sista multicon. Kära multicon. Folk skriver tackinlägg och jag känner hur sann kärleken är. Jag lyssnar på musiken som spelades och hör vårt jubel i huvudet. Jag äter godiset som blev över från våra uppesittarnätter. Jag minns personers kloka ord, funkisarnas vackra julsånger klockan åtta på morgonen, regnbågsflaggorna, gonattsagan på boendets samling, the gay tape Gape, the multicon-memes, alla komplimanger.

Som vanligt förekom också lite ångest och annat sånt kul, men aldrig för mycket. För det mesta mådde jag bra. På pendeltåget hem klev det på en massa trötta Bråvallare. De hade antagligen haft en bra helg, men jag märkte att de såg väldigt tunga ut. Inte lika fjäderlätta och upprymda som jag.

Så tack till arrangörer och funkisar och bex, gul zucchini, ciabatta, vattenmelon, premium choklad, spetskål, alva, yurio-hanna och alla andra som jag pratade med eller admired from afar. Några av er är 13-15 år. Tänk om jag hade varit lika stora som er när jag var så gammal.

mvh yours truly, Persiljerot

Bildbeskrivningar:1) Mina två konventpass och årets tygpåse med en massa namn
2) Matstund i Rackethallen första kvällen
3) Fantasypanelen med Chriss, Christin Ljungqvist, Sara Bergmark Elfgren och Anna Arvidsson
4) Klockan 22.20 utanför Arena Satelliten efter cosplaydanspartyt
5) Pussycat Dolores framför sin låt I Just Say Meow på Rhapsody in fandom