Jag har läst fiktion / som har påverkat hela min relation / till omvärlden

snart snart snart är det paus

imorgon ska jag träffa en massa fint folk på ett boksläpp på en restaurang

men sen tänker jag vara javligt osocial ett litet tag

Idag läste jag (och sju andra människor) poesi på Plan B. Jag var verkligen inte så förberedd som jag borde varit (pga fullspäckat schema och ingen ork), men det gick ändå!

Det märks verkligen att jag saknar multicon, för jag avslutade med en dikt om familjen Dursleys och fandom. Hade också på mig min Harry and the Potters-tisha. Lol.

Här är en lista på saker jag har fått veta/lärt mig idag:

• Folk tycker att jag blir mer och mer confident för varje gång de ser mig läsa

• Som icke-rökare och icke-drickare verkar jag vara i minoritet

• Bör definitivt träna på att använda mic och att stå i strålkastarljus

• Det känns alltid bättre i kroppen efter att jag gått av scenen. Om jag skulle gå upp igen, och läsa samma sak igen skulle det antagligen gå mycket bättre

• När jag står på scen känns det som sagt inte bra. Känner mig som ett freak, känns som om jag suger. Men sen kommer en massa beröm och jag bara Va??? Det är alltid så och det är nog därför jag har svårt för att svara på komplimanger

• Det är nog också därför responsen är sjukt viktig. Mina jämnåriga kompisar är inte där och min familj vet inte ens vad jag sysslar med. För att lyftas från jorden behöver jag det där minglet med människor som delar med sig av erfarenheter och tankar. Utan responsen och gemenskapen skulle jag vara mycket mer svart och svår. Har själv lite dåligt samvete för att jag sällan snackar med folk om deras poesi efteråt. 

• Jag berättade för några personer att jag lär mig mycket av att lyssna och titta på andra poeter. Då sa de att jag inte läser som andra poeter, utan på mitt egna sätt. Det är ju väldigt positivt....     ....men det beror antagligen bara på att jag är fett awkward. 

Är jättenöjd över den här kvällen i alla fall. Men jag minns valborg i våras, när C berättade om detta och sa att jag verkligen borde ställa upp. Varför inte? sa han. 

Svaret är: För att det är himla påfrestande på flera olika sätt och vis. 

För att klara livet måste en bege sig upp för berg

men en måste ju inte välja de höga bergen