Cykla
som fan.
Ibland av glädje, ibland av saknad
idag på grund av känslan av otillräcklighet.
Folk vill prata med mig, vill att jag ska ha det bra, vill höra av mig i framtiden
och det är fett ovant för någon som mig, som 90% av sin livstid varit tyst som en mus
som skärmar av sig för att det är det enda hen kan
som har nära vänner, men inte nära-nära vänner
och har familj, men inte familj-familj
När var senaste gången jag var ledsen på riktigt in front of other people?
Fem år? Tio år?
Det är ovant, som sagt. Bara så att ni vet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar