Ordbrodösen av Anna Arvidsson

Den här boken började lågmält och lite tråkigt. Jag tycker släkthistoria blir rätt stolpigt och huvudpersonen Alba verkade väldigt blek. ...Men sen när jag läste vidare förstod jag varför Alba och inledningen var så lågmälda och efter bara ett par kapitel blev det skitintressant. Hela tiden avslöjades små, små grejer eller större hemligheter och jag kunde knappt lägga ifrån mig boken.

Det var en perfekt blandning av karaktärer. Jag älskar personer som Lo. Hon är lite som Minerva McGonagall eller Aslan eller Alther Mella. Tryggheten i mörkret, liksom.

Ibland förekom lite väl lyckliga slumpar, men Arvidsson vägde alltid upp det med andra saker, så jag kunde lätt köpa sånt som egentligen var osannolikt. Och även om jag shippade Alba och Klara så är jag nöjd över hur det blev i slutet.

Jag läste den här boken för att det skulle vara en bokcirkel om den på multicon! Vi var fem personer och en funkis som snackade om boken i någon timme och sen kom författaren själv, så att vi kunde ställa frågor. Vi frågade bland annat en massa om hur kraften fungerar och vad som skulle hända om barnet till en ordbrodös var transperson. Grymt värd diskussion.

Sen var Arvidsson med på fantasypanelen (som jag nämnde i ett tidigare inlägg). Till er som inte har läst boken: Läs den!

Anna Arvidsson längst till höger.