Minns ni när denna publicerades och halva Sverige kokade över sina makaroner för att de sprang mot biblioteken? Jag minns. Och jag läste den också, men jag tyckte inte att den var särskilt bra. Kanske inte så konstigt. Den är ju inte skriven för tolvåringar.
Nu gillade jag den! Gillade att gilla vissa av karaktärerna. Gillade att ogilla några karaktärer. Gillade att det är svenskt och mörkt. Ofta läser jag myspysiga böcker, men även såna här - mer verklighetstrogna böcker - är nice. Jag kunde relatera till mycket.
"Innan hon lärde känna Rebecka var det som om hon hade fryst ner en del av sig själv – den delen som längtade efter gemenskap och vänner. Men så kom Rebecka och tinade upp henne. Nu förstår Minoo att det är en sak att vara ensam när man inte har några vänner. Men att vara utan dem när de väl finns där – det är mycket svårare än hon trodde."
Ogillade att vi fick följa så många olika personer. Det blev lite too much. Fast jag kan samtidigt inte tänka mig boken utan alla olika pov:s.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar