Happee Birthdae

Inga konvent, inget sthlm pride, inget jobb. Inget speciella event jag ska på. Är bara ledig ledig ledig fram till 22 augusti.

Och det är lite tråkigt. Alltså, jättenice att leva tidlöst, men tråkigt att inte vara på event. Skulle helt klart gått på pride om det var lite närmare, till exempel. Och så skulle jag firat harry potters och jk rowling födelsedag tillsammans med uppsala slug club, för de verkar bra.

Istället är jag hemma och chillar och typ pysslar, spelar dator, pysslar, pysslar, städar och tänker på vad jag vill pyssla. Gjorde en liten kaka för att fira födelsedagsbarnen ändå. Harry fyller 37 år och Jo blir 52. Mina syskon är också potter-fans, så de tycker väl att det är kul att fira, men de är inte lika beroende av fandomen som jag...

Med körsbär, klarbär och vinbär. Tasty

Jag var på Priori Incantatem

Det var så värt och jag mådde bra och nu mår jag fortfarande bra, men saknar folket och är ledsen över att det är flera månader till nästa tillställning i samma anda.

Här är en bild från jubileumsbanketten. Vi firade tjugo år sen första boken, tio år sen sista boken och tio år sen första ideellt ordnade Potter-konventet i Sverige. Det är så fint att jag får vara en del av detta. Jag läste de vises sten 2007 och kom in i själva fandomen 2011, tack vare mugglis. Det är något av det bästa och viktigaste som har hänt i mitt liv och jag kan bara föreställa mig hur det är för de som faktiskt väntade och längtade efter de sista böckerna.

För det första är jag jättenöjd med konventets aktiviteter. Favoriterna var nog Wizard Rock-spelningen, Mischief Managers föreläsning om representation i Harry Potter, triviaduellerna (där jag inte tävlade, men var publik) och hela banketten med mat och minnen och dans.

För det andra älskar jag de små och stora detaljerna. Till exempel att alla sa aaw och ooh och wohoo över allt och inget, att korridoren på tredje våningen var förbjudet område för deltagarna, att någon skrev "Myrtles toalett" på dörren till en trasig toa. Att bara umgås är också så viktigt. I vanliga fall ogillar jag att handla mat, till exempel, men i främmande städer med nya kompisar är det nästan kul att gå till ICA. För ja, jag fick nya kompisar, kanske till och med vänner. Några var helt och hållet nya och andra hade jag träffat tidigare. Synd bara att alla bor så långt bort och att jag är rätt dålig på att vara social över nätet. </3

För det tredje borde jag ha tagit tillvara på tiden bättre och kramats mer, headbangat mer och haft ännu fler djupa nörddiskussioner. Framför allt kramats mer, mycket mer.

Team Noodles

Nu är jag sugen på att lära mig ännu mer om Hary Påtter och spel och filmer och musik och fluffpartyn. ...Råkar ju ha kvar 29(!?!) dagar sommarlov utan planer.

Jag ska på Priori Incantatem

imorgon (oh my rowling, redan?!) är det torsdag och då börjar Harry Potter-konventet

Jag är fett taggad, men inte redo. Är typ nervös. Vet inte varför. Kanske för att nästan ingen av mina nya multicon-kompisar kommer vara där. Kanske för att jag aldrig har varit i Uppsala förut. Kanske för att majoriteten av deltagarna säkert tillhör HP-generationen och alltså är äldre än mig. Kanske för att jag aldrig har varit på ett annat konvent än multicon tidigare. Kanske för att klädkoden på jubileumsbanketten är "finkläder" och jag inte har särskilt fina kläder. Kanske för att jag inte har börjat packa än.

Och kanske... för att jag vet att det kommer bli grymt awesome och ta slut alldeles för fort. 

Ordbrodösen av Anna Arvidsson

Den här boken började lågmält och lite tråkigt. Jag tycker släkthistoria blir rätt stolpigt och huvudpersonen Alba verkade väldigt blek. ...Men sen när jag läste vidare förstod jag varför Alba och inledningen var så lågmälda och efter bara ett par kapitel blev det skitintressant. Hela tiden avslöjades små, små grejer eller större hemligheter och jag kunde knappt lägga ifrån mig boken.

Det var en perfekt blandning av karaktärer. Jag älskar personer som Lo. Hon är lite som Minerva McGonagall eller Aslan eller Alther Mella. Tryggheten i mörkret, liksom.

Ibland förekom lite väl lyckliga slumpar, men Arvidsson vägde alltid upp det med andra saker, så jag kunde lätt köpa sånt som egentligen var osannolikt. Och även om jag shippade Alba och Klara så är jag nöjd över hur det blev i slutet.

Jag läste den här boken för att det skulle vara en bokcirkel om den på multicon! Vi var fem personer och en funkis som snackade om boken i någon timme och sen kom författaren själv, så att vi kunde ställa frågor. Vi frågade bland annat en massa om hur kraften fungerar och vad som skulle hända om barnet till en ordbrodös var transperson. Grymt värd diskussion.

Sen var Arvidsson med på fantasypanelen (som jag nämnde i ett tidigare inlägg). Till er som inte har läst boken: Läs den!

Anna Arvidsson längst till höger.

Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri

Inte en bok jag kommer hänga i min julgran. Språket var helt okej, storyn också, fastän det inte händer så mycket. Men huvudkaraktären - Halim? Jag fastnade aldrig för honom och inte för de andra karaktärerna heller. Det mest intressanta är väl Halims perspektiv på saker och ting - som att integrationsplanen är en dålig plan som är till för att förändra honom. Men sen tröttnade jag på att han alltid var så naiv och sträckläste halva boken för att bli klar någon gång.

Omslaget är snyggt i alla fall. Jag har boken i min bokhylla. Den kanske är till för folk som är bildade och inte har en massa glittriga fjärilar och upponervända vattenfall i hjärnan? Idk.

Helg

Igår lyssnade jag på the Smiths på spotify och råkade somna. Musiken fortsatte nog hela natten, för jag vaknade till Alex Turners röst. Bättre morgnar får en leta efter.

Saker jag kan göra i månljuset:

Cykla

som fan.

Ibland av glädje, ibland av saknad

idag på grund av känslan av otillräcklighet.

Folk vill prata med mig, vill att jag ska ha det bra, vill höra av mig i framtiden

och det är fett ovant för någon som mig, som 90% av sin livstid varit tyst som en mus

som skärmar av sig för att det är det enda hen kan

som har nära vänner, men inte nära-nära vänner

och har familj, men inte familj-familj

När var senaste gången jag var ledsen på riktigt in front of other people?

Fem år? Tio år?

Det är ovant, som sagt. Bara så att ni vet

Jag har läst fiktion / som har påverkat hela min relation / till omvärlden

snart snart snart är det paus

imorgon ska jag träffa en massa fint folk på ett boksläpp på en restaurang

men sen tänker jag vara javligt osocial ett litet tag

Idag läste jag (och sju andra människor) poesi på Plan B. Jag var verkligen inte så förberedd som jag borde varit (pga fullspäckat schema och ingen ork), men det gick ändå!

Det märks verkligen att jag saknar multicon, för jag avslutade med en dikt om familjen Dursleys och fandom. Hade också på mig min Harry and the Potters-tisha. Lol.

Här är en lista på saker jag har fått veta/lärt mig idag:

• Folk tycker att jag blir mer och mer confident för varje gång de ser mig läsa

• Som icke-rökare och icke-drickare verkar jag vara i minoritet

• Bör definitivt träna på att använda mic och att stå i strålkastarljus

• Det känns alltid bättre i kroppen efter att jag gått av scenen. Om jag skulle gå upp igen, och läsa samma sak igen skulle det antagligen gå mycket bättre

• När jag står på scen känns det som sagt inte bra. Känner mig som ett freak, känns som om jag suger. Men sen kommer en massa beröm och jag bara Va??? Det är alltid så och det är nog därför jag har svårt för att svara på komplimanger

• Det är nog också därför responsen är sjukt viktig. Mina jämnåriga kompisar är inte där och min familj vet inte ens vad jag sysslar med. För att lyftas från jorden behöver jag det där minglet med människor som delar med sig av erfarenheter och tankar. Utan responsen och gemenskapen skulle jag vara mycket mer svart och svår. Har själv lite dåligt samvete för att jag sällan snackar med folk om deras poesi efteråt. 

• Jag berättade för några personer att jag lär mig mycket av att lyssna och titta på andra poeter. Då sa de att jag inte läser som andra poeter, utan på mitt egna sätt. Det är ju väldigt positivt....     ....men det beror antagligen bara på att jag är fett awkward. 

Är jättenöjd över den här kvällen i alla fall. Men jag minns valborg i våras, när C berättade om detta och sa att jag verkligen borde ställa upp. Varför inte? sa han. 

Svaret är: För att det är himla påfrestande på flera olika sätt och vis. 

För att klara livet måste en bege sig upp för berg

men en måste ju inte välja de höga bergen

Rainbow Day at the Fringe

Idag var det Rainbow Day som Njeri och jag och Kultivera(?) arrangerade

och gode Gandalf vad tiden går fort.

Jag behöver ett break NU

Först var det brunch. Vegetariskt/veganskt. Asgött. Men när maten var färdig och 15+ pers hade trillat in var det lite läskigt. Gillar ju människor, men bland folkgrupper håller jag mig helst i utkanten. Speciellt när jag är överlägset yngst. Alla andra känns så stora och normala. Sen kändes det bättre i alla fall. Njeri hade en jättebra, kort och tydlig presentation om hbtq+ och jag satt och snackade med folk om pronomen och engagemang och det svenska språket.

Vi gick till biblioteket och gjorde dritsnygga pins, lyssnade på en föreläsning om lesbisk aktivism och såg på kortfilmer med regnbågstema. En av filmerna har Njeri gjort. Den handlar om dress code och olika bemötande, vilket var intressant för mig som ofta klär mig ganska slappt och trasigt och gender neutral.

Därefter var det scrapbooking! Min aktivitet! Vi var bara fem personer, men det var jättemysigt. Härligt att få koppla av och pyssla och prata i lugn och ro. Boken vi gjorde tillsammans kommer bli awesome!

Ett problem var att tiden gick för fort. Pauserna var för korta och aktiviteterna var på olika ställen i stan. Därför tappade vi folk på vägen, men varje aktivitet blev bra ändå. (Och så måste jag kanske inse att inte alla är lika entusiastiska över pyssel som jag ;P )

Jag kan tänka mig att hålla i fler aktiviteter och grejer i framtiden, men då ska det helst vara när jag inte har post convention depression och jobb och sånt i samma veva. Och duktiga, snälla kompanjoner är superviktiga. Hela denna festival bygger siriusly på frivilligt, hjälpsamt samarbete.

Hufflepuff-transgender-pride + en hand till Emma by me. Hjärta från Njeri och grön pin från Johanna <3

Post Convention Depression

I'm suffering.
Som tur är ska jag på ett till konvent den 20 juli.
Men det ju ett tag kvar till dess
under tiden tittar jag på Brandregler av Anna & the Pom-Poms. Brandregler måste såklart finnas på alla konvent, men bara multicon kan förvandla informationen till en grym musikal ♥-♥

MultiCon2017, I love you

"multicon tvåtusensjutton, multicon tvåtusensjutton, iiiii loooove youuuuuu" - alexandra på öppen scen

det finns konstnärer 

som är så konstnärliga ♥
nu blir det storytime

Första gången jag hörde talas om MultiCon var nog 2014. Det verkade som om alla på mugglis utom jag skulle dit, men för mig var det näst intill omöjligt att åka, för jag var så liten. Jag var 14-15 år, men visste inte hur en dansade, åkte tåg till sthlm, var social eller bekväm i sig själv. Det slutade med att jag följde konventet på sociala medier, lärde mig internskämten och på så sätt ändå var med på ett pyttelitet hörn.

Två år senare var det 2016. Fler livspusselbitar hade fallit på plats och jag var äntligen redo att åka dit. Jag åkte själv, men vågade hänga på en jättefin person från mugglis och därefter flöt allt liksom på. Det var mitt livs första konvent och det var awesome.

Förra året umgicks jag med Li, Wendela och Sixten. I år kunde ingen av dem komma och jag kände mig rätt lost i början av det här konventet, men så vågade jag vända mig om i incheckningskön första dagen och säga hej till två främlingar som snackade om mugglis. Och så sa jag hej till en person som gick ensam från bussen till boendet. De ville hänga med mig, alla tre! Och så hittade vi fler personer, på ICA och på aktiviteter och plötsligt hade jag ett helt gäng med kompisar som gick att lita på.

Det bästa med multicon är all genuinitet. Vi låtsas inte tycka om och respektera varandra, utan vi gör det på riktigt. En av mina favoritaktiviteter var pojkbandgympan på morgonen. Då dansade vi som pojkband. Vi svängde på armarna som pojkband gör, pekade på alla våra fans, posade och hoppade. Saker och ting kan vara så himla simpla och barnsliga men ändå grymt rika på kvalitet. I don't really know how it works. 

Mina andra favoriter på konventet var Harry Potter-diskussionen som Jimmy och Won-Won höll i, spelningen Rhapsody in fandom, bokcirkeln, fantasy-panelen, den öppna scenen och danspartyt/fandomhalabaloot. Typ allt jag hann vara på, alltså. Ni som vill se en massa fler bilder och videor från konventet kan gå in på multicons insta.

Efter konventet hade vi en kramring. Det var så många som grät. Både gamlingarna som har gjort det här i fem år och folk som är helt nya till multicon-andan. Jag grät inte då, men gör det nu. Kanske för att jag nu har börjat förstå helgen. Har börjat förstå att det på riktigt var #sistakapitlet på multicon. Sista multicon. Kära multicon. Folk skriver tackinlägg och jag känner hur sann kärleken är. Jag lyssnar på musiken som spelades och hör vårt jubel i huvudet. Jag äter godiset som blev över från våra uppesittarnätter. Jag minns personers kloka ord, funkisarnas vackra julsånger klockan åtta på morgonen, regnbågsflaggorna, gonattsagan på boendets samling, the gay tape Gape, the multicon-memes, alla komplimanger.

Som vanligt förekom också lite ångest och annat sånt kul, men aldrig för mycket. För det mesta mådde jag bra. På pendeltåget hem klev det på en massa trötta Bråvallare. De hade antagligen haft en bra helg, men jag märkte att de såg väldigt tunga ut. Inte lika fjäderlätta och upprymda som jag.

Så tack till arrangörer och funkisar och bex, gul zucchini, ciabatta, vattenmelon, premium choklad, spetskål, alva, yurio-hanna och alla andra som jag pratade med eller admired from afar. Några av er är 13-15 år. Tänk om jag hade varit lika stora som er när jag var så gammal.

mvh yours truly, Persiljerot

Bildbeskrivningar:1) Mina två konventpass och årets tygpåse med en massa namn
2) Matstund i Rackethallen första kvällen
3) Fantasypanelen med Chriss, Christin Ljungqvist, Sara Bergmark Elfgren och Anna Arvidsson
4) Klockan 22.20 utanför Arena Satelliten efter cosplaydanspartyt
5) Pussycat Dolores framför sin låt I Just Say Meow på Rhapsody in fandom