Nu var det ganska länge sen jag läste den här, men jag minns att den var spännande och lite rolig, politiskt korrekt och fin. Det som skiljer Skarven från andra böcker med transpersoner i huvudrollen är att den här innehåller mycket mer spänning. Alltså spänning som inte har med transidentitet att göra. Dessutom får man inte bara veta Johannas tankar, utan också Ludde och Olivia får tid till att berätta sina hemligheter och därmed göra boken lite djupare.
_____________________
— Nej, för den delen, säger Skarvmannen. Nej, det är inte mitt jobb att samla bajs. — Nähä? — Det är min hobby.
_____________________
Det är lite kul att Johannas pappa kallar Johanna för Yohio (för att hennes hår också är blont och rosa). Jag undrar hur många av läsarna som egentligen minns vem Yohio är. x) Det är nu fyra år sen han var med i Mello med blont hår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar