Brorsan är kung! av Jenny Jägerfeld

Brorsan är kung! är fett grym asså. Den är rapp och realistisk, lättläst men djup. Jag gillar att Måns mamma är en konstig och snäll röstskådespelare, att den läskiga grannkillen Mikkel visar sig vara en jätteschysst kompis och att Måns (från Sthlm) inte förstår skånska så bra.

Boken är skriven ur Måns perspektiv, vilket känns lite otroligt. Han är bara elva, men bokens språk är briljant. Tänker verkligen en elvaåring så? Jag var elva för inte så länge sen, men jag minns inte hurdant jag tänkte då...

En bra grej är att även bipersonerna utvecklas under bokens gång. Barnvakten Nora som pratar tyst och egentligen inte alls vill vakta Måns, visar sig vara en livs levande person efter ett tag. Hon gick från att vara en ingen till att bli en intressant, bokslukande, omtänksam person. Pappans förändring är också betydlig.

Konflikterna är av olika storlekar. Måns pappa är inte som vanligt och vill inte hänga med ner till Malmö / Mikkels skateboardsutmaning fick Måns att blöda jättemycket / Mikkels föräldrar har inte så bra relationer till sina barn / Måns och Mikkel blir bästa vänner, men Mikkel vet inte att Måns är transkille.

Jag tycker att allt knyts ihop mycket fint i slutet och boken får ett plus för att transgrejen är realistisk. Den är viktig, men tar inte över allt. Det framgår tydligt att Måns är mycket mer än bara en person som har en hemlighet!