Literally.
... Men även bildligt talat.
I skolan blåser en hagelfylld motvind, för jag har halkat efter och har en massa provplugg och uppgifter att göra på en och samma gång. Egentligen borde jag inte sitta här och skriva, men jag vill berätta om solen i horisonten.
Solen dök upp i torsdags kväll, på skolans TED-talk i aulan. Peter var på scen och pratade bland annat om skrivande i länet vs andra ställen (typ Great Britain). Skribenterna där borta pratar mycket mer om och med varandra, sa han. De tipsar om varandra, är väldigt inbjudande och hjälper ofta varandra, till skillnad från Sveriges författare som inte är mentorer på samma sätt. Wow, tänkte jag, för jag har flera förebilder som jag inte vågar prata med för att jag "inte vill störa osv".
I aulan den kvällen fanns ett levande bevis på att skribenter från GB är stöttade, för bredvid mig i publiken satt en poet som inte förstår svenska, men som ändå orkade vara där. Jag blev väldigt glad. Väldigt inspirerad. Väldigt taggad på att skriva och prata och vara snäll.
Poeten är en av de där förebilderna jag har. Hon heter Mel och är engagerad i Young Writers Lab, som jag också är en del av, från och med typ igår (coolt). Bilden på mina händer där jag låtsas göra anteckningar tog hon när vi sågs i helgen. Sen gjorde jag anteckningar på riktigt, like a cool kid.
Inte undra på att jag vill lägga läxorna åt sidan. Fokusera på att skriva. Tänka. Känna. Lära mig engelska och träffa andra udda människor. Men jag har prov imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar