Harry Potter och de vises sten av J.K. Rowling

Jag har velat läsa om HP många gånger, men inte orkat. För även om jag älskar serien så är de inte mina favoritböcker. Men i våras började småsyrrorna läsa första boken och jag erbjöd mig att läsa ett kapitel högt för dem. De tyckte att det var lättare att förstå berättelsen när jag läste, så de tvingade mig att läsa ännu fler kapitel. I början var det svårt, för jag hade inte haft riktig högläsning på jättelänge, men sen flöt det på och det var riktigt kul. 

Ibland kan jag inte läsa högt för andra och samtidigt lyssna på orden själv, men den här gången gick det bra och det var som att uppleva HP på ett nytt sätt. Drittnajs. De vises sten är den bok i HP-serien som jag har läst allra flest gånger och jag kom ihåg det mesta, men några saker hade jag helt glömt. Till exempel att tvillingarna ger Harry en toalettsits när han ligger i sjukhusflygeln i slutet av boken. Bloody brilliant. Älskar alla små detaljer.

Jag blev förvånad över hur kort boken är. Antalet bilder i mitt huvud är ungefär hundratusenmiljarder, medan orden på sidorna bara är några tusen. Alla fellow potterheads kan nog relatera ... 

Nu ser jag fram emot att läsa Hemligheternas kammare. Men en weird thing är att varken jag eller min familj äger hela serien, så jag måste låna boken på bibblan. Hoppas att den finns inne typ imorgon.

Hinsides-trilogin av Albin Alvtegen och Karin Alvtegen

Nyckeln till Hinsides, Hinsides brinner och Hinsides väktare

Hmmmmm. De här böckerna var lätta att ta sig igenom. Jag läste ut alla på fem dagar, och för lillebrorsan tog det tre. Om de inte hade varit så lättlästa skulle jag nog inte orkat läsa dem.

Framför allt störde jag mig på att de känns som böcker, mer än en ändlös berättelse. Som om de skrevs för att bli böcker att sälja och inte böcker som ska förändra barns liv. Jag vet att de flesta böcker skrivs för att sälja, men i böcker som är riktigt, riktigt bra så lyser det inte igenom. I alla fall inte i fantasyböcker som riktar sig till folk över 9 år.

Berättelsen är medryckande i alla fall och jag kunde inte koncentrera mig på läxor förrän jag hade läst ut alla, och det är ju ett gott omdöme.

Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren

"Jag undrade hur ljuset var här inne på Erlings tid. Hur det luktade. Använde folk deo på fyrtiotalet?"

Det här är den första skönlitterära boken jag har läst ut på väldigt, väldigt länge. Därför kanske jag gillar den mer än vad jag borde. Vet inte. Vet bara att jag älskar att läsa och borde göra det mycket oftare. Borde hitta tid och ork, och prioritera det mer.

Det bästa med Norra Latin, förutom att storyn är spännande, är att boken känns nära verkligheten. Nära mig. Huvudkaraktärer är queer utan att det är en big deal och allt är svenskt, men inte svennigt. Och det fanns många roliga, kloka eller snygga meningar som jag ville stryka under. Som vanligt tog det ett tag att komma in i läsandet, men efter några kapitel var jag fast och sträckläste fastän jag egentligen inte hade tid.

"Ibland undrar jag vad barn skulle ha för framtidsdrömmar om vuxna inte hela tiden frågade: Vad ska du bli när du blir stor? Som om att bli stor är det som barn borde fokusera på."

En sak jag dock inte köper är att Tamar och Clea knappt ens har pratat med varandra efter flera månader i samma klass. De är teater-elever, liksom?! De är inte så många i klassen och gör en himla massa övningar ihop ... Men vad vet jag. Det finns säkert skolklasser som är så uppdelade.

"'Tack så mycket', sa Clea med ett leende. 'Jag gillar ... Shit, jag vet inte. Träd?'

Träd! Jag gillade också träd! Då hade vi åtminstone det gemensamt."

(^ ... Fett naiv tanke av Tamar. Men jag kan relatera så mycket.

PS: Jag gillar också träd.)

"Hej Nollan"

Bild från när Legendarerna kom och hittade på roliga grejer med vårt kära Phadderi Legionen...

De två första veckorna på uni bestod av tidiga morgnar och sena kvällar. Och nu - efter den tredje veckan - har jag världens förkylning.

Men tiden har varit fett bra ändå! Nolle-p (aka Nolle-perioden) var sjukt kul, verkligen. Jag är väldigt tacksam för att LiU har en schysst mottagningspolicy. De äldre studenterna kallade oss för Nollan på ett välkomnande sätt, och inte ett förminskande.

Under Nolle-P hade vi en salig blandning av lekar, underhållning, tävling, myshäng, fest och morgongympa. Vi hade också en del föreläsningar och seminarium på dagarna... Det var både bra och dåligt. Det var asbra att komma in i plugget, att få lära känna skolan och utbildningen, men det blev lite väl mycket. En kunde liksom inte gå all in på alla aktiviteter för att en hade läxor till dagen därpå. :/

Annars är jag nöjd. Jag är stolt över att ha ett så ambitiöst festeri (Tryckbar) och ett så coolt Phadderi (Legionen). Min klass verkar också fin. Känner redan att mina år på GDK kommer bli riktigt bra! ♥

Bild 1: Nollekepsen och jag innan Glajjfest-N på Trappan. Bild 2: En gigantisk sejdel med cider på München Hoben. Bild 3: Linnea Henriksson på München Hoben. Bild 4: Dukningen på min första sittning, Gasque-sittningen på Trappan.

Ikon av Yolanda Aurora Bohm Ramirez

Att läsa (eller lyssna på) poesi är svårt. En måste verkligen vara koncentrerad, eftersom varenda ord har betydelse. Därför tog det ganska lång tid för mig att läsa Ikon, men när jag väl orkade läsa så läste jag samma rader om och om igen för att de var amazing.

Jag kan inte riktigt förklara vad det är som gör Yolandas poesi så bra... Men jag gillar i alla fall både språket och innehållet. Dessutom har jag hört Yolanda läsa live och hon/hen är svinduktig, så när jag läste själv så hörde jag såklart Yolandas röst i huvudet. Speciellt häftigt var det att läsa dikter som jag har hört irl, såsom Hur jag kom därifrån och Morgonrodnad.

För visst sa jag att jag alltid har hatat min röst?

Visst sa jag att jag alltid behövt

en domkraft till min höft, ett skruvstäd till mitt bröst;

att mina vågor gått för djupt ända sen dagen jag fötts?

Yolanda är rätt bra på att använda ovanliga ord, så vissa dikter var krångliga att läsa. Men andra ord och referenser förstod jag, och då kändes det riktigt bra.

Det är vida känt att Yolanda är bra på språk och tänker mycket på rytm och rim och stavelser och så, och det märks verkligen. Förebild.

Boken är rätt spretig. Dikterna är olika långa och har olika stilar. Vissa saknar titlar och någon är skriven i bara versaler. Men det är mest nice, och som Yolanda själv har sagt så är detta inte en bok som en behöver läsa från pärm till pärm.

Och sen när vi äntligen gryr om dagen

skrik ut över staden som mistlursfanfarer och säga att:

"Soluppgången och aftonrodnaden

må vara vacker, Aurora, men

du, du är fan fager."

<3

Upprop om sex dagar

Just nu är jag bara hemma på dagarna. Jag dricker te, sitter vid datorn, läser böcker och ritar. Sommarlov, typ. Men på tisdag börjar skolan igen och det känns både bra och dåligt. Ska cykel- och tågpendla nu i början, vilket verkar ganska jobbigt...

Annars blir det nog kul! Ska läsa Grafisk design och kommunikation på LiU i Norrköping, så nu har jag någonting att göra i tre år framöver.

Stockholm Pride / mitt livs första pride / en amazing helg

Jag åkte i fredags, direkt efter jobbet. Kom till centralen och blev som vanligt hype över rulltrapporna. x) Det började bra. Mötte Sheikah och så åkte vi till Pride Ung, som är gratisdelen för unga vid Pride Park. Där var Saga Becker, Sara Lövestam, Anna Jakobsson Lund, Anna Ahlund och Sebastian Lönnlöv och pratade om sin bok Hetare - Elva noveller som känns. De hade ett quiz om queer litteratur också, och jag var en av de tre vinnarna!!! Är drittstolt över det. Vann fyra böcker.

Sen gjorde vi plakat! Jag hade inte lust att ha något eget, så jag hjälpte Sheikah att göra ett istället. På ena sidan är en gay bild från The Last of Us Part II och på baksidan står det "Love & Respect" i Easy Allies färger. Det var pretty much ett sista minuten-pyssel, men vi blev fett nöjda ändå.

Nästa dag var det dags för parad! Tåget var så himla långt att vi stod och tittade på andra ekipage i typ två timmar innan vi själva började gå. Vi gick med Queernördarna, vilket var ett sjukt bra val. Musiken var lite för låg, men det var i alla fall bra låtar. De spelade inte bara vanliga klassiker, utan också låtar som Taking the Hobbits to Isengard, I Mumindalen och Alexander Hamilton. Nördigt Deluxe. Kände mig så hemma. <3

Vi gick med i hela paraden, så efter det var vi aströtta. Åkte hem och kraschade på golvet. Jag råkade bränna mig på spisen, och även om det bara var ytligt så gjorde det outhärdligt ont i flera timmar efteråt. Stort tack till den som uppfann kylklampen, haha. Tog på riktigt med mig den på pendeln, på tuben, mot klubben nära Stureplan. Där stod vi i kö i över ett timme, men det var nice. Vi träffade muggliskändisarna Frivolt och Lazarus och sen dansade vi på ett proppfullt dansgolv och bara lät tiden försvinna. Jag fick lära mig mer om Stockholmshäng från min eminenta sthlms-guide Sheikah och hängde mycket med Lazarus.

Vi missade nattbussarna och kunde inte åka tillbaka förrän vid fem på morgonen. Gissa om jag var trött. xD Men glad ändå. Och mitt tåg hem skulle inte gå förrän på kvällen, så vi hade tid att sova ut. Söndagen blev en chilldag. Jag halvsov på soffan och lyssnade på ösregnet utanför fönstret och på Sheikahs stillsamma gitarrspelande. Hade kunnat stanna i den scenen för alltid. Men sen slutade det regna och jag åkte hem i ett jättetomt SJ-tåg. Njöt av lugnet och solnedgången och det faktum att jag inte jobbar den här veckan.

Kan knappt förstå att jag har varit med om det här. Att tiny Ullur spontanåker till Stockholm, går i Sveriges största prideparad, klarar av att bo hos en kompis och lyckas lämna självtvivlet allt mer. Hade bara kunnat drömma om detta för några år sedan och jag vill bara säga till alla att det blir bättre. Livet blir bättre.

Var modiga. Var snälla.
Alt er love.

Mitt första NärCon är slut och jag är helt slut

NärCon var bra, men det skulle varit bättre om jag inte hade missat halva pga jobb, om jag hade orkat gå på fler aktiviteter och om jag var mer insatt i fler fandoms. Dessutom åkte jag ju typ själv, och det var inte alls lika lätt att få nya vänner som det är på mindre konvent.

Men jag hängde i alla fall med en del gamla kompisar och pratade med flera nya!! <3 Bland annat så träffade jag Li, Ciabatta, Alva, Camilla + barn, Klaestron och Scorperion och sa hej till Yurio-Hanna, Elmar och några främlingar, typ Josefin vid ponnyerna. Hatten av till dem.

Det var många små stunder som jag uppskattade riktigt mycket. Till exempel var jag på en föreläsning om hur en gör egna spel och körde blinkleken med ett gäng random personer. Tyckte också om lördagskvällen, när jag först tittade på NCC (Nordic Cosplay Championship) och sen stötte på Li och Linnea. Vi köpte nice stuff på GottCon och gick på coolt rave. Och sen fick jag träffa fler av Lis kompisar. Li är bra! Här är jag med hennes solglasögon. Kände mig väldigt cool. x)

Det var också spännande att sova i tält för första gången på evigheter. Bodde i ett tremannatält helt själv, så det var lyxigt. Synd bara att det var så äckligt varmt ute... Men det var ju varmt överallt. Sovsal hade inte varit bättre, tbh.

Conclusion: Jag har inte Post Con Depression, vilket är väldigt skönt, men jag ångrar absolut inte att jag åkte. Jag kommer gå på fler NärCon i framtiden, och kanske cosplaya också!

Vet ni vet ni vet ni vet ni

Hallå! Jag måste berätta några saker!!:

Ett: Jag ska på NärCon

Två: Jag ska på Sthlm Pride

...

HYPEEEEE

Jag hade typ bestämt mig för att inte gå på NärCon (Sveriges största konvent, i Linköping, fyi) men i förrgår ångrade jag mig och bara "yolo" och köpte en biljett. Och campingplats. Haha. Kände liksom att jag kommer ångra mig om jag inte går. Egentligen verkar NärCon lite för stort för mig, som är van vid mindre konvent, men det blir nog en häftig upplevelse.

Och sen pride, apparently. Också spontant, men det kommer bli skitkul. Vet att jag ska gå i paraden den fjärde augusti, och sen kanske Let's Party i Pride Park på kvällen. Annars får jag se vad jag hittar på. Mitt liv är ganska spontant just nu, väldigt #yolo. Ta igår kväll till exempel. Då cyklade jag ner till stan bara för att hänga med några vänner i knappt en halvtimme. Och det var helt värt, liksom. Fint.

(Och så ryktas det om att en kanin ska flytta hem till oss också, typ kanske nästa vecka. Oj)

Att jobba på en tidning

"Du kanske kan jobba här nästa sommar också?!" säger de på redaktionen.

Och jag svarar "Hm... Kanske!" 

Men som det ser ut nu så vill jag absolut inte jobba där igen. Inte för att det är en dålig arbetsplats. Tvärt om - den är rätt bra. Men att vara journalist är svårt för mig som inte är så bra på sociala interaktioner. Jag möter jättegärna nya människor, men att intervjua dem och ta foto och veta att de kommer läsa artikeln osv osv funkar inte så bra. Massor av ångest. I skolan var det okej eftersom vi sällan gjorde flera artiklar per vecka, men här var det såklart värre. Jag jobbade i fyra korta dagar och det var tillräckligt. Trots att det inte var ansträngande egentligen så kom jag hem astrött och deppig och sådär sur som en kan vara ibland. Ugh. 

Men nu! Nu är det slut!

Nästa och nästnästa vecka är det jobb på Skolmöbler igen. Det är 40 timmar per vecka, men det känns ändå inte så jobbigt. Arbetet är ganska fysiskt (men ändå inte tungt) och så behöver jag knappt prata med någon. Chill.

Hjärtans fröjd av Per Nilsson

Bra bok. Ganska gammal bok, och det märks. Från 1992. Tänk att det fanns ungdomar då för tiden också...?

Lättläst bok. Ganska fyndig bok. Per Nilsson är liksom väldigt bra på att skriva, på att välja rätt formuleringar, som inte är krångliga men ändå originella.

Kärleksbok. Massor massor av kärlek, men inte på ett positivt sätt. Inte på ett negativt heller. Framför allt är boken realistisk. Och aktuell, fastän den är 26 år gammal.

Jag kan definitivt relatera till huvudpersonen – han som är störtkär – men jag har nog bättre självkännedom och en mycket friare syn på vänskap och kärlek än han. Det är jag glad för. Jag är glad över att jag läste boken också. Jag tyckte inte riktigt om den, men den är verkligen en bladvändare. Hatten av för Per Nilsson, för att skriva en så lyckad bok om det här klichéartade ämnet är riktigt skickligt!!

hashtag tyskbok

Ett oväntat sommarjobb

Nästa vecka skulle bli en ledig vecka; en helt chill vecka mellan skrivarjobb och skolmöbeljobb. Men igårkväll ringde den lokala veckotidningen och frågade om jag kan hoppa in hos dem i några dagar, och jag sa ja.

L  M  A  O

Jag hade ändå inte planerat att göra något särskilt under veckan, och erfarenhet, kontakter och cash är ju nice att få. Men det här betyder alltså att jag ska jobba som riktig journalist för första gången någonsin. Hjälp. Jag tror att det kommer gå bra, men ser ändå inte fram emot det... Wish me luck.

Poesi-ish-festival!!

Foto: Peter Nyberg

Foto: Eda Emirdağ

Foto: Mel Perrys kamera

Förra veckan var det litteratur/konst-festivalen At the Fringe i Tranås. Det var awesome. Jag träffade många gamla vänner och flera nya. Något av det finaste var när jag och bästa sommarjobbskompisen Joanna var huvudpersonerna i ett event. Vi snackade om vårt skrivande och läste upp lite av det vi skrivit själva. Sedan skulle "publiken" ta en mening av oss och skriva något eget. Och trots att jag läste på svenska så var det många av de utländska personerna som skrev något i respons till min text. Det var så himla schysst.

Av världens coolaste poet och bonde Phelim, med världens härligaste irländska dialekt:

The Swedish Poet, Ullias

Is nineteen when I hear

his rhythm.

I do not know his mother-tongue,

it does not matter.

Sound moves me in,

his notes arrest me.

I listen

to his forming.

A room is moving,

to his allegro.

Notes falling,

his moving hands

finding voice.

I am listening.

Foto: Peter Nyberg

Och throwback till i lördags eftermiddag. Jag kände mig forever alone eftersom min vän Sheikah hade åkt hem och typ alla andra verkade trötta efter den intensiva veckan. Men så hängde jag med till Plan B, där det bjöds på asbra post punk av två band och spoken word av Peter Cursed Murphy. Det slutade med att jag hängde där med Mel och Inês ända tills de stängde vid 02. MYS. <3

Nu är det dock över. Alla roliga, fantastiska, inspirerande människor åker hem och mitt och Joannas jobb som författare är snart slut. Det ska bli skönt att vara helt ledig nästa vecka, men samtidigt vill jag ha mer! Just nu har jag inget nytt att se fram emot, och det känns underligt tomt i hjärtat. :(

Foto: Jag, Elisabeth Westlund

Foto: Eleanor Shaw, Eda Emirdağ (tror jag)

Foton: Eda Emirdağ