Stockholm Pride / mitt livs första pride / en amazing helg

Jag åkte i fredags, direkt efter jobbet. Kom till centralen och blev som vanligt hype över rulltrapporna. x) Det började bra. Mötte Sheikah och så åkte vi till Pride Ung, som är gratisdelen för unga vid Pride Park. Där var Saga Becker, Sara Lövestam, Anna Jakobsson Lund, Anna Ahlund och Sebastian Lönnlöv och pratade om sin bok Hetare - Elva noveller som känns. De hade ett quiz om queer litteratur också, och jag var en av de tre vinnarna!!! Är drittstolt över det. Vann fyra böcker.

Sen gjorde vi plakat! Jag hade inte lust att ha något eget, så jag hjälpte Sheikah att göra ett istället. På ena sidan är en gay bild från The Last of Us Part II och på baksidan står det "Love & Respect" i Easy Allies färger. Det var pretty much ett sista minuten-pyssel, men vi blev fett nöjda ändå.

Nästa dag var det dags för parad! Tåget var så himla långt att vi stod och tittade på andra ekipage i typ två timmar innan vi själva började gå. Vi gick med Queernördarna, vilket var ett sjukt bra val. Musiken var lite för låg, men det var i alla fall bra låtar. De spelade inte bara vanliga klassiker, utan också låtar som Taking the Hobbits to Isengard, I Mumindalen och Alexander Hamilton. Nördigt Deluxe. Kände mig så hemma. <3

Vi gick med i hela paraden, så efter det var vi aströtta. Åkte hem och kraschade på golvet. Jag råkade bränna mig på spisen, och även om det bara var ytligt så gjorde det outhärdligt ont i flera timmar efteråt. Stort tack till den som uppfann kylklampen, haha. Tog på riktigt med mig den på pendeln, på tuben, mot klubben nära Stureplan. Där stod vi i kö i över ett timme, men det var nice. Vi träffade muggliskändisarna Frivolt och Lazarus och sen dansade vi på ett proppfullt dansgolv och bara lät tiden försvinna. Jag fick lära mig mer om Stockholmshäng från min eminenta sthlms-guide Sheikah och hängde mycket med Lazarus.

Vi missade nattbussarna och kunde inte åka tillbaka förrän vid fem på morgonen. Gissa om jag var trött. xD Men glad ändå. Och mitt tåg hem skulle inte gå förrän på kvällen, så vi hade tid att sova ut. Söndagen blev en chilldag. Jag halvsov på soffan och lyssnade på ösregnet utanför fönstret och på Sheikahs stillsamma gitarrspelande. Hade kunnat stanna i den scenen för alltid. Men sen slutade det regna och jag åkte hem i ett jättetomt SJ-tåg. Njöt av lugnet och solnedgången och det faktum att jag inte jobbar den här veckan.

Kan knappt förstå att jag har varit med om det här. Att tiny Ullur spontanåker till Stockholm, går i Sveriges största prideparad, klarar av att bo hos en kompis och lyckas lämna självtvivlet allt mer. Hade bara kunnat drömma om detta för några år sedan och jag vill bara säga till alla att det blir bättre. Livet blir bättre.

Var modiga. Var snälla.
Alt er love.