En vemodig skalbagge i kvällssolen

Nu är det långhelg

Även kallad plugghelg.

Det skulle vara lugnt om jag bara behövde göra klart film, radio, fotoreportage och personporträtt, men nu råkar jag ha geografi också. Namngeografiprov och en fet rapport som ska in om en vecka. 

Å ena sidan är jag allmänt glad. Jag fick nästan D på np i matte, slog personligt rekord på terrängbanan och idag var jag ute och tittade på grannarnas lamm och nyfödda kalvar. Men å andra sidan önskar jag att det fanns en paus-knapp på tiden. Eller att alla olika betyg försvann och ersattes med godkänt och icke godkänt. För jag orkar inte skriva en rapport om hållbar utveckling på A-nivå. Jag vill bara få tid till att vara kreativ.

Bröllop

Igår var en händelserik dag. Min mobil ramlade ner i toan (ingen skada skedd) och någon timme senare gifte sig min kusin.

Jag känner knappt brudparet, men bröllopet var jättefint och roligt ändå. Det innehöll svävande hjärtballonger, hästar (nordsvenskar??) med vagn, roliga bröllopstal, prima chokladdessert, strålande sol och lustiga lekar som alla var med på. De gick ut från kyrkan till Hakuna Matata-låten från Lejonkungen, vilket var mycket klokt. Den gjorde alla glada. x)

Bröllopet började mitt på dagen och vi åkte hem efter midnatt. Då var jag väldigt trött, dels för att jag har svårt för att äta mycket av maten. Gillar inte ens potatissallad och som veg var det bara att hoppa över grillbuffén. Jag kom fram till att maten på mitt eventuella bröllop ska bestå av typ pannkakor och vara vegetariskt eller veganskt. Insåg också att en stor del av rutinerna och skämten absolut inte skulle fungera på ett bröllop för en person som jag. #queerasfckochknapptkristen Men sådana här bröllop är också bra bröllop. <3

Här är en bild på "chokladmoussekupol fylld med hallonpanacotta, halloncoulis med rårörda bär" och två selfies från ett på natten. Jag körde på svart med silverfärgade smycken och naglar.

Matte vs dans

Nationella proven i matte är gjorda, så nu kan jag börja skriva blogg igen. At the moment är jag på topphumör och vill egentligen inte snacka om proven...

... men jag kan säga att de var lika svåra som jag hade trott att de skulle vara (dvs lite för svåra för mig). Förr var jag bra på matte, men nu håller vi på med en massa andragradsfunktioner som jag inte lyckas hålla reda på. Tror ändå att jag får E eller i bästa fall D på proven. Heja mig! Ska inte läsa matte i trean, så nu är det över!

Firade detta med att gå på dansföreställningar med en vän nu på kvällen. Det var fantastiskt. Först var det danssagan. Jag blev tårögd när små småttisar kom in och deras lärare satt längst fram bland publiken och dirigerade! Min kompis och en massa andra skelett dansade en cool skelettdans och självaste Trollkarlen från Oz framträdde till Nightwish. (Me gusta Nightwish och det där som trollkarlen gör (i videon nedan, med jättedålig kvalitet pga blogger) är så himla häftigt. <3)

Sen var det en till föreställning, där fyra av mina kompisar hade en dans ihop. Det var det finaste jag sett på länge. GLÄDJEN.

Och vädret! Mitt rum luktar sommarkväll. Här kommer en lugn låt med Nightwish.

Loppisfynd

Idag var det loppis på Storgatan. När jag kom dit vid elva-tiden var det verkligen packat med folk.

Jag letade efter en sommarjacka, men hittade en vår/höstjacka istället. Den är lite stor, men sitter ändå bra. Det blå är av ull, vilket inte är mitt favoritmaterial. Jag vill veta varifrån ullen kommer, så jag föredrar att köpa kläder utan djurmaterial, men när det är second hand tycker jag ändå att det är okej. Jackan är i alla fall i väldigt gott skick och det är värt femtio spänn!

Planerade också att köpa HP-dataspel om det fanns, för jag har siriusly aldrig spelat något av dem. Hittade Harry Potter och fången från Azkaban. Har redan installerat det och börjat spela och det verkar SÅ mysigt. <3

------

Jag borde ha jobbat med läxorna idag, men jag var borta jättelänge. När jag inte gick på loppis blev jag intervjuad och filmad till ett projekt som 3 Stones Cinema arbetar med. Det handlar om att vara hbtq+ i Jönköpings län. Sen satt vi och målade och planerade inför kulturfestivalen Tranås at the Fringe, då vi ska hålla i några hbtq/genusaktiviteter. Det var kul! Frågan är om jag ska se Eurovision eller plugga ikväll... Kan en göra båda samtidigt?

Kommer du klara nationella i matte?

Nästa vecka är vecka 20. Värsta veckan.

• Jag ska lämna in essä på svenskan och en rapport på samhällen. Har bara börjat på dem.
• Egentligen borde jag skriva något mer till sista numret av skoltidningen. Men orkar jag?
• Måste fixa råmaterialet till en film och ett radioprogram. Det är läxa i medieproduktion...
• Värst av allt är nationella i matte. Just nu älskar jag alla memes och "kloka" citat om skolan. Speciellt en video med texten "Kommer du klara matte nationella?" och kungen säger sitt berömda "nä, jag tror faktiskt inte det". 

• Sen när vecka 20 är över finns det ändå ingen tid för vila, för då ska vi skriva största och tråkigaste rapporten någonsin i geografi. :( Och min film och radio måste bli klar.

Nej, det är inte skönt att vara mobilfri

Är ni en av de som tänker att livet blir bättre om vi tvingas lämna mobilerna hemma? I så fall: Tänk om. I alla fall om ni är som jag.

Jag var utan egen mobil i två veckor. Vågade knappt använda den som jag lånade (fastän den var sämst på typ allt), eftersom jag var rädd för att ta sönder den. Självklart gick det jättebra att leva utan mobil, men jag kände mig lite lost. En vardaglig trygghet hade försvunnit och min kalender var puts väck.

Det bästa med att ha en egen mobil med egna appar:

 - Internet överallt. Framför allt internet i klassrummen för att kunna kolla upp saker

 - Musik överallt. Framför allt musik inne på toan hemma

 - Kunna snacka via messenger istället för dyra sms

 - Ha onödiga bildkonversationer på snapchat
 - Ha facebook, insta och schoolsoft

 - Checka viktiga mejl på mobilen
 - Ha koll på livet (kalender)
 - Använda Swish

 - Ta foton

I förrgår anlände min nya mobil + skal och skyddsglas (som jag inte har satt på än). Det blev en Xperia M5. Både den fysiska formen och designen i mobilens egna appar är dritful, men jag kommer vänja mig snart. Frontkameran är grymt mycket bättre än den jag hade förut. Är nöjd. Nu ska jag fylla i min kalender igen. x)

MIN HEMLIGA DIKT LÄCKTE UT TILL HUNDRATALS (obs bara clickbait)

Det har nu gått några veckor, men jag måste ändå skriva det här inlägget. Jag har trots allt blivit publicerad i en riktig, tryckt bok för första gången ever. Populär Poesi hade en dikttävling. 20 dikter valdes ut: 10 från min skola och 10 från resten av Sverige. En person i varje kategori blev förstavinnare och jag blev den ena! Alla tjugo dikter finns nu i en fin liten bok som heter Krispiga kaskader.

Mina bilder på framsidan och till Nilasamaa Azimis dikt.

Här är historien om min vinnardikt:
Min svensklärare sa att alla i klassen skulle delta i tävlingen. Inte ens jag blev särskilt glad över det. Jag hade ingen gammal dikt som gick passade i temat ("nära och fjärran"), så jag var tvungen att göra en ny. Orka.

Jag var i alla fall nöjd med dikten som jag fick ihop. Den var bra, men absolut inte tillräckligt bra för att bli en av de tio vinnarna. Sanningen är att jag inte ville vinna överhuvudtaget, eftersom dikten är personlig... Den är inte privat på något sätt. Den kanske inte ens handlar om mig. Men i alla fall tänker ju alla att den handlar om mig (or at least they should) och det känns lite lustigt.

Here it is. Om du inte kan läsa på bilden, så klicka här.

Nu har jag och el poema uppmärksammats i tidningar och i radio och på nätet tack vare tävlingen. Är mkt stolt och mkt glad. Fast jag är kluven över formatet. Grejen är att jag inte skrev dikten. Jag pratade den. Det är därför jag tackade ja till att läsa upp den själv på prisutdelningen i skolans aula. Den har en rytm och ovana läsare (dvs många i min omgivning) kan inte höra rytmen. Jag vet inte hur den låter i deras huvuden.

Btw var det jag och mina mediaklasskompisar som formgav och illustrerade boken, så jag har dessutom fått fyra foton publicerade! Elsa tog fotot till min dikt (se ovan). På ett sätt gillar jag det inte, för det är inte min stil. Jag använder åtminstone inte klockor; speciellt inte klockor som ser ut att passa det senaste modet. Fotot passar inte in i min bild av dikten, vilket gör att den får en ytterligare dimension. Min dikt har fått sitt eget lilla liv. Och det är bara bra.

Louise Halvardsson är en av mina förebilder, så det var kul att just jag fick ta bild till hennes dikt. Samma sak med Nora Hultman, som går i min parallellklass!