"Jävla freak", hör jag Amanda muttra när jag går ut. Av misstag råkar jag slå ena armbågen i dörrkarmen och sedan dunkar jag i den andra också, för säkerhets skull.
det är SÅ. ORÄTTVIST. att inte alla får må allmänt brapsykisk ohälsa och mobbare och en stor del av samhället kan slänga sig mot en väldigt vass vägg
Den här boken kan också slänga sig i väggen, lite löst i alla fall. Den började okej. Lite småtråkig. Språket är väldigt bra, men ganska vanligt liksom. Och miljön är amerikansk. USA är överskattat.
Sen började jag gilla huvudkaraktärerna och storyn. Jag sträckläste halva boken istället för att göra viktiga läxor och både skrattade och grät och var arg. Det är bra. Böcker ska väcka känslor. Men de fem sista kapitlen är väl lite cheesy ändå? De är typ nödvändiga för att en själv inte ska känna sig helt förstörd inombords, men ändå. Det var lite too much.
Boken är väl bra, men jag gillar den inte så mycket. Önskar mest att vissa saker aldrig någonsin hade hänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar