Ett Brutalt Ärligt inlägg om Poetry Slam

Jag vet att Poetry Slam är en tävling.

Jag vet att jag inte är en tävlingsinriktad person.

Jag vet att de som deltar i de första uttagningarna tävlar om platser i SM.

...Men ändå anmälde jag mig till uttagningen i Tranås och ansträngde mig för att vinna...

The one and only reason:

Pengar.

Student och körkort kostar skjortan och jag har inget jobb just nu, så jag satsade på poesi istället. Ju mer jag läser, desto mer erfaren blir jag, och chansen att jag får gig i framtiden blir större. 

Jag blev alltså riktigt glad över att vinna tävlingen i Tranås. Men jag väntade mig inte alls att gå hela vägen till SM... Ville egentligen inte tävla i SM, av två anledningar:

1) Kände mig forever alone. (Vem skulle jag hänga med? Hur skulle jag bo?)

2) Kände mig stressad. (Hade för många läxor. Hade för få bra dikter.)

Jag åkte alltså till SM med en trött hjärna och låga förväntningar. Hela jag var verkligen fett deppig. Så ni kan ju räkna ut själva att helgen blev extremt mycket bättre än väntat. De flesta andra som var där hade antagligen peppat och sett fram emot SM ganska länge, men för mig blev det som världens bästa kärleks-käftsmäll att komma dit. Jag kan fortfarande inte sova ordentligt om nätterna för att jag är så full av hype och bra minnen.

Ibland är det bra att behöva extra cash, apparently.