Every Day läste jag första gången på svenska för några år sedan. Nu läste jag den en gång till ihop med min engelskaklass. Jag tycker fortfarande inte om den, men mina tankar har verkligen utvecklats sen sist.
Every Day handlar om personen A som lever i olika kroppar varje dag. A är alltså en 16-årig själ som (ofrivilligt) lånar andra ungdomar för en dag. Hen har vant sig vid att leva sitt liv utan riktiga vänner och det funkar... ...Tills hen blir kär i Rhiannon och det blir extra komplicerat att inte ha en egen kropp...
+ Det är jätteintressant att läsa om hur vissa kroppar verkligen definierar vissa personer. Vi får läsa om hur det kan kännas att vara i en muskelknuttes, en drogberoende och en svårt deprimerad kropp, till exempel.
För några år sedan pratade vi om Every Day i en bokcirkel. Bibliotekarien frågade om en måste vara antingen kille eller tjej. Jag minns verkligen inte vad jag svarade. Kommer bara ihåg att jag störde mig på frågan väldigt länge efteråt, eftersom vi/jag aldrig kom fram till något korrekt svar. Numera vet jag att svaret är nej. En måste inte vara antingen eller. I boken säger A att hen är both and neither och jag förstår vad hen menar. Jag relaterar.
- Jag ogillade kapitlet där A var i Vics kropp. Det är väl bra att Levithan inkluderar transpersoner, men 1: Varför var han tvungen att göra Vic till en så stereotypisk transkille? Och 2: Varför lät han Rhiannon felköna Vic? ETT enda kapitel i hela boken där man får veta att kroppen tillhör en transperson, men så kommer Rhiannon undan med att säga fel pronomen om Vic flera gånger. Dålig stil, Levithan.
För övrigt tycker jag att boken var långtråkig på vissa ställen och slutet var inte tillräckligt. Vi fick inte tillräckligt många förklaringar. David Levithan har skrivit flera böcker som är bättre än denna, men ni som är nyfikna på Every Day: Läs den för all del.
lördag 29 april 2017
måndag 24 april 2017
Ny livserfarenhet: Att ta sönder en mobil på riktigt
Mitt livs mobiler (två stycken) har alltid klarat sig fint, trots att jag har tappat dem otroligt många gånger, på mer eller mindre klantiga vis. Idag var den senaste gången jag tappade min nuvarande mobil, och antagligen den sista. Jag kommer aldrig mista greppet om den mer, för jag kommer inte använda den................
Så alltså: Jag gick i en trappa. Glömde bort var jag hade mobilen och rätt som det var låg den på marken. Jag märkte direkt att skärmens touch nästan var helt kaputt, men blev mer fascinerad än ledsen. Det var tvunget att hända förr eller senare och nu har jag kanske (kanske) lärt mig till nästa gång.
Det värsta med detta är att mobiler tär på miljön. Vi ska akta oss för att konsumera för mycket och it's a shame att min Handy knappt blev två år gammal. Det näst värsta är att jag inte är särskilt rik om en jämför med priset på ny teknik. Och det tredje värsta är att jag faktiskt använder mobilen a lot för att hålla kontakt, översätta ord, kolla fakta, föra kalender, ta bilder, lyssna på musik, anteckna ...
Ny livserfarenhet, som sagt.
Så alltså: Jag gick i en trappa. Glömde bort var jag hade mobilen och rätt som det var låg den på marken. Jag märkte direkt att skärmens touch nästan var helt kaputt, men blev mer fascinerad än ledsen. Det var tvunget att hända förr eller senare och nu har jag kanske (kanske) lärt mig till nästa gång.
Ny livserfarenhet, som sagt.
lördag 22 april 2017
Poesi-pride / poesi-pris / poesi-publik
Den här skolveckan var bara fyra dagar lång, men ändå hann jag vara med om lite mer än vanligt. I måndags skrev jag att veckan skulle vara chill. Glöm det.
På fredagsmorgonen hade min teatergrupp föreställning på morgonen och utöver allt detta har jag en massa prov, läxor och andra måsten. Det är kul med intensiva dagar, men mest väldigt uttröttande.
I onsdags drog jag till Jönköping efter skolan. Det var länsfinal i Poetry Slam SM och jag satt i publiken. Det var fantastiskt. Gästpoet var Athena Farrokhzad (som jag fick möta på ett skrivarläger en gång), rapparen Erik Lundin stod för musik och MCs var Nino Mick och Yolanda Bohm. Fyra dritcoola personer plus de nio poeterna som tävlade. I tävlingen hejade jag på Ellienore, som slutade på andra plats efter Sissela. Jag var så trött, men stämningen var lika fin som Ninos paljettjacka!
Vi åkte från Jkpg ungefär klockan 22.30, så jag kom hem väldigt sent och nästa dag väntade ännu mer poesistohej. Jag läste en dikt i direktsänd radio och sedan på scenen i skolans aula, eftersom jag var en av de som vann förstapris i en dikttävling. Jag skriver mer om det senare!
Den här färginformationslösa bilden föreställer poängräknarna Martin och Martin + the MCs Yolanda och Nino i Kulturhuset Spira. |
På fredagsmorgonen hade min teatergrupp föreställning på morgonen och utöver allt detta har jag en massa prov, läxor och andra måsten. Det är kul med intensiva dagar, men mest väldigt uttröttande.
Ett inlägg delat av Poetry Slam Jkpg (@poetryslamjkpg)
måndag 17 april 2017
Serier och Boda Borg
Lovet är redan slut. Jag sörjer, men jag har i alla fall hunnit göra en del grejer under de här tio dagarna.
- Två vänner tog med mig på en rolig födelsedagsresa till en okänd destination. Platsen visade sig vara Boda Borg, där jag inte hade varit innan. Jag har fortfarande blåmärken på knäna.
- Jag har skaffat Netflix och skrattat till Syskonen Baudelaires olycksaliga liv, blivit rädd av Stranger Things och fått en crush på Tony i 13 Reasons Why.
- Jag har gjort läxor, som en duktig människa. Och spelat StarStable, ätit godis, läst några böcker och dammsugit mitt rum. Skolveckan som kommer nu är ganska chill, men jag ser fram emot att ta helg igen om fyra dagar...
- Två vänner tog med mig på en rolig födelsedagsresa till en okänd destination. Platsen visade sig vara Boda Borg, där jag inte hade varit innan. Jag har fortfarande blåmärken på knäna.
Vi var riktiga mästare bland annat på att råna banken. |
Clay och Tony. 13 Reasons Why tog över mitt liv i några dagar och jag är fortfarande inte helt återställd. |
söndag 9 april 2017
Som eld av Sara Lövestam
Den här boken är som eld. Naturlig, varm, lite farlig, lite spännande och fin. Lövestam använder sig av många stereotyper, men huvudpersonerna bryter normerna. Det är fint. Jag gillar personerna och kan relatera lite till dem. Det är Anna som inte har råd med en smartphone och måste fixa till sitt hus innan hon bjuder hem någon och Louise som har tröttnat på sina föräldrar.
Otroligt nog var boken inte förutsägbar. Jag visste ju att Anna och Louise skulle börja gilla varandra, men annars visste jag aldrig vad som skulle vara nästa upp- eller nergång i deras relation.
Att det här är en ungdomsbok märks i språket. De första sidorna kändes lite för lättlästa, men sen kom jag in i det och då var det bara bra!
SomEnSpegelboll skrev en bra recension till boken för ett tag sedan. x)
Otroligt nog var boken inte förutsägbar. Jag visste ju att Anna och Louise skulle börja gilla varandra, men annars visste jag aldrig vad som skulle vara nästa upp- eller nergång i deras relation.
Att det här är en ungdomsbok märks i språket. De första sidorna kändes lite för lättlästa, men sen kom jag in i det och då var det bara bra!
SomEnSpegelboll skrev en bra recension till boken för ett tag sedan. x)
Etiketter:
2017,
bokrecensioner,
favoriter,
feel good,
kärlek,
regnbågsbok,
ungdom
fredag 7 april 2017
Påsklov och billiga bra böcker
Firar in påsklovet med en lång fika med vänner från klassen
donuts ute i solskenet med vänner at Hbtqveden
och Anna Ternheim i lurarna på vägen hem.
Det känns bra. Jag behöver såna där fikastunder. Speciellt innan lov, så att jag faktiskt förstår att skolan är slut.Råkade också gå förbi den lokala bokhandeln och bläddra lite bland extra-rea-böckerna. Se vad jag hittade! De tre första böckerna i serien om Alexia Tarabotti för 20 kr/st! Jag har redan läst den första boken, men trots att den var jättebra har jag inte läst någon av de andra ännu.
Baksidestexten till Själlös:
Att vara Alexia Tarabotti i det viktorianska London är inte det lättaste. För det första har hon ingen själ. För det andra är hon redan tjugofem år och fortfarande ungmö - ett faktum som inte blir bättre av att hon är rejält kurvig, frispråkig och - värst av allt - halvitalienska. Men detta är bara början på Alexias problem. Döda vampyrer, alldeles för stiliga varulvar och hemliga sällskap är snart bara vardagsmat och frågorna hopar sig: Är hennes själlösa förmågor verkligen en tillgång? Vem är fienden egentligen? Och viktigast av allt: Finns det te?
onsdag 5 april 2017
Att inte tappa kontrollen
För att palla göra allt skolarbete gäller det att ta en läxa i taget.
Det brukar fungera bra, men den här veckan var det ändå för mycket. Jag skulle aldrig kunna plugga ordentligt på allt, så jag tog bort samhällen från kalendern. Det är okej eftersom jag ändå bara läser kursen som utökad för skojs skull... Jag raderade alltså påminnelserna om att jag hade samhällsprov. Poff, borta! Passade på att ta bort några andra saker också, som nationella i tyska, eftersom det ändå inte var något jag skulle plugga till.
Det var verkligen bra gjort av mig! Kraven blev genast färre. Jag hann inte med exakt alla läxor ändå. Vissa blev bara halvfärdiga, men det är lugnt. Jag var ju tvungen att hinna med bokcirkeln, fikakvällen med klassen och omplanteringen av mina växter också.
Jag längtar tills den här veckan är över. Påsklovet är nära och då ska jag se till att enbart ha mysiga (skönlitterära) läsläxor...
En trevlig gymnasieklass och nygräddade pannkakor, morotskaka, kladdkaka... |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)