Vet ni vet ni vet ni vet ni

Hallå! Jag måste berätta några saker!!:

Ett: Jag ska på NärCon

Två: Jag ska på Sthlm Pride

...

HYPEEEEE

Jag hade typ bestämt mig för att inte gå på NärCon (Sveriges största konvent, i Linköping, fyi) men i förrgår ångrade jag mig och bara "yolo" och köpte en biljett. Och campingplats. Haha. Kände liksom att jag kommer ångra mig om jag inte går. Egentligen verkar NärCon lite för stort för mig, som är van vid mindre konvent, men det blir nog en häftig upplevelse.

Och sen pride, apparently. Också spontant, men det kommer bli skitkul. Vet att jag ska gå i paraden den fjärde augusti, och sen kanske Let's Party i Pride Park på kvällen. Annars får jag se vad jag hittar på. Mitt liv är ganska spontant just nu, väldigt #yolo. Ta igår kväll till exempel. Då cyklade jag ner till stan bara för att hänga med några vänner i knappt en halvtimme. Och det var helt värt, liksom. Fint.

(Och så ryktas det om att en kanin ska flytta hem till oss också, typ kanske nästa vecka. Oj)

Att jobba på en tidning

"Du kanske kan jobba här nästa sommar också?!" säger de på redaktionen.

Och jag svarar "Hm... Kanske!" 

Men som det ser ut nu så vill jag absolut inte jobba där igen. Inte för att det är en dålig arbetsplats. Tvärt om - den är rätt bra. Men att vara journalist är svårt för mig som inte är så bra på sociala interaktioner. Jag möter jättegärna nya människor, men att intervjua dem och ta foto och veta att de kommer läsa artikeln osv osv funkar inte så bra. Massor av ångest. I skolan var det okej eftersom vi sällan gjorde flera artiklar per vecka, men här var det såklart värre. Jag jobbade i fyra korta dagar och det var tillräckligt. Trots att det inte var ansträngande egentligen så kom jag hem astrött och deppig och sådär sur som en kan vara ibland. Ugh. 

Men nu! Nu är det slut!

Nästa och nästnästa vecka är det jobb på Skolmöbler igen. Det är 40 timmar per vecka, men det känns ändå inte så jobbigt. Arbetet är ganska fysiskt (men ändå inte tungt) och så behöver jag knappt prata med någon. Chill.

Hjärtans fröjd av Per Nilsson

Bra bok. Ganska gammal bok, och det märks. Från 1992. Tänk att det fanns ungdomar då för tiden också...?

Lättläst bok. Ganska fyndig bok. Per Nilsson är liksom väldigt bra på att skriva, på att välja rätt formuleringar, som inte är krångliga men ändå originella.

Kärleksbok. Massor massor av kärlek, men inte på ett positivt sätt. Inte på ett negativt heller. Framför allt är boken realistisk. Och aktuell, fastän den är 26 år gammal.

Jag kan definitivt relatera till huvudpersonen – han som är störtkär – men jag har nog bättre självkännedom och en mycket friare syn på vänskap och kärlek än han. Det är jag glad för. Jag är glad över att jag läste boken också. Jag tyckte inte riktigt om den, men den är verkligen en bladvändare. Hatten av för Per Nilsson, för att skriva en så lyckad bok om det här klichéartade ämnet är riktigt skickligt!!

hashtag tyskbok

Ett oväntat sommarjobb

Nästa vecka skulle bli en ledig vecka; en helt chill vecka mellan skrivarjobb och skolmöbeljobb. Men igårkväll ringde den lokala veckotidningen och frågade om jag kan hoppa in hos dem i några dagar, och jag sa ja.

L  M  A  O

Jag hade ändå inte planerat att göra något särskilt under veckan, och erfarenhet, kontakter och cash är ju nice att få. Men det här betyder alltså att jag ska jobba som riktig journalist för första gången någonsin. Hjälp. Jag tror att det kommer gå bra, men ser ändå inte fram emot det... Wish me luck.

Poesi-ish-festival!!

Foto: Peter Nyberg

Foto: Eda Emirdağ

Foto: Mel Perrys kamera

Förra veckan var det litteratur/konst-festivalen At the Fringe i Tranås. Det var awesome. Jag träffade många gamla vänner och flera nya. Något av det finaste var när jag och bästa sommarjobbskompisen Joanna var huvudpersonerna i ett event. Vi snackade om vårt skrivande och läste upp lite av det vi skrivit själva. Sedan skulle "publiken" ta en mening av oss och skriva något eget. Och trots att jag läste på svenska så var det många av de utländska personerna som skrev något i respons till min text. Det var så himla schysst.

Av världens coolaste poet och bonde Phelim, med världens härligaste irländska dialekt:

The Swedish Poet, Ullias

Is nineteen when I hear

his rhythm.

I do not know his mother-tongue,

it does not matter.

Sound moves me in,

his notes arrest me.

I listen

to his forming.

A room is moving,

to his allegro.

Notes falling,

his moving hands

finding voice.

I am listening.

Foto: Peter Nyberg

Och throwback till i lördags eftermiddag. Jag kände mig forever alone eftersom min vän Sheikah hade åkt hem och typ alla andra verkade trötta efter den intensiva veckan. Men så hängde jag med till Plan B, där det bjöds på asbra post punk av två band och spoken word av Peter Cursed Murphy. Det slutade med att jag hängde där med Mel och Inês ända tills de stängde vid 02. MYS. <3

Nu är det dock över. Alla roliga, fantastiska, inspirerande människor åker hem och mitt och Joannas jobb som författare är snart slut. Det ska bli skönt att vara helt ledig nästa vecka, men samtidigt vill jag ha mer! Just nu har jag inget nytt att se fram emot, och det känns underligt tomt i hjärtat. :(

Foto: Jag, Elisabeth Westlund

Foto: Eleanor Shaw, Eda Emirdağ (tror jag)

Foton: Eda Emirdağ