Okay så här kommer stökigt dagboksinlägg om poetry slam. För det är ändå första gången jag tävlat i poetry slam och jag vill komma ihåg.
Kapitel ett: Det var onsdag eftermiddag. Var lite allmänt nervös. Trött. Whatever-mood. Sen kom jag till Plan B och sa hej till folk, hittade bra bekanta att sitta med. Och så började MC:n prata och berätta reglerna osv och DÅÅÅÅ BLEV JAG SÅ HÄR ASIAIEORHaFKVLABHAJHAOLJNERVÖS. Fyyyyfan. Och jag var nummer fem på listan.
En person läste. Och en till. Och en till. Och en till. Och sen var det jag. I sista sekund bytte jag dikt. Tänkte läsa den "sämsta" först, men om jag hade läst den så skulle den ha blivit ännu sämre pga min nervositet.... Så jag tog den "bästa" istället. Värmde upp med den, liksom.
Jag gick upp på scen.
Läste fel i början. Tror jag. Vet inte tbh, men whatever, det löste sig och jag fick så sjukt jävla bra poäng. 28 av 30. Alltså ni som har varit på poetry slam vet nog hur bra det är...
Kapitel två: Fyra poeter åkte ut. Fyra gick vidare till nästa omgång. Jag gick obviously vidare.
Den här gången läste jag den "sämre" dikten (som inte är dålig egentligen, men den handlar om Draco + Harry, och alla är ju inte Potter-fans...). Det var spänt läge alltså. Jag var så säker på att Astrid skulle slå ut mig, men jag fick snäppet bättre poäng (25) och gick vidare till FINALEN.
Kapitel tre: Det var alltså Sissela (som har vunnit länsfinal tidigare) vs Ullias. Det var bara så satans kul. Jag kände att jag LÄTT skulle nöja mig med en andraplats, för bara att vara i duellen med en så bra poet som hon var liiiiit af!!
....
...
Jag hade tydligen vissa delar av juryn på min sida, för det var jag. som. vann. Minns faktiskt inte poängen, men tror att jag vann med 28 poäng mot 27,5 eller nåt. Sen skulle jag läsa en "vinnardikt". Jag hade inte förberett någon sådan, men läste gammalt skit som jag kunde utantill (
I framtiden) och avslutade med att citera Niklas Mesaros:
Kapitel fyra: Att vinna detta var GOALS. Nu ska jag chilla och tagga länsfinalen som är i början av april. Och då ska jag ha kompisar vid min sida. Då ska det inte krocka med dans- och teateruppvisning eller helvetesvinterväder. Det ska inte vara lika lonely som idag. För alltså, visst, jag hade bekanta på plats och folk var jättejättesöta, men vänner är verkligen viktiga. Skulle kunna förklara mer, men det här inlägget är redan för långt.
Meddelande till alla som har orkat läsa så här långt: Skriv poesi. Eller skriv något annat. Eller rita. Dansa. Skejta. Läs. Dröm. Gör något som ni tycker om och ta det ett steg vidare. Utmana er och besök nya platser och personer. Det är värt det. Det kan bli kul. <3