"Men du är också väldigt, väldigt söt"

En av mina hobbies är att störa mitt 12-åriga syskon när han spelar dator. Oftast för att prata om barnfantasyböcker, Bamse eller Harry Potter-skämt. Igår var det för att skryta om datorspelet Sigrid: Det inre mörkret.

Jag:   "Hallå nu har jag spelat klart kapitel 2"
Han:   "ok. .....Fick du ett chockrosa träsvärd eller?"
Jag:   "Ja!!1 Jag paralyserade getingar med det! Fast den blå getingen kan man krama istället. Och så finns det typ gigantiska larv-strumpor som man också kramar. Och jag trollade fram hUndratals stegar bara för att det var kul!!
Och så fanns det grottor som man gick ner i, och där var det regnbågsaltare. För att komma till dem behövde man tex skruva på muttrar så att hela rum liksom snurrade runt. Det var väldigt spännande, men lite svårt i början"
Han:   "..."
Jag:   "Och så kom jag på hur man kan fuska fram pengar. Det var bra, för jag hittade inte skattkistan, eller flugorna som man kunde få kramklistermärke/pussgurka från....
[etc]
Och slutet var...
...
...jättebra."

Ville förklara slutet, men visste inte hur. Och jag ska inte spoila. Men jag blev berörd för det var fint. och musik. och kväll. och går att relatera till.

Till alla vuxna: Ge barn spel och sånt om ni har råd. För det är så himla kul.