Ikon av Yolanda Aurora Bohm Ramirez

Att läsa (eller lyssna på) poesi är svårt. En måste verkligen vara koncentrerad, eftersom varenda ord har betydelse. Därför tog det ganska lång tid för mig att läsa Ikon, men när jag väl orkade läsa så läste jag samma rader om och om igen för att de var amazing.

Jag kan inte riktigt förklara vad det är som gör Yolandas poesi så bra... Men jag gillar i alla fall både språket och innehållet. Dessutom har jag hört Yolanda läsa live och hon/hen är svinduktig, så när jag läste själv så hörde jag såklart Yolandas röst i huvudet. Speciellt häftigt var det att läsa dikter som jag har hört irl, såsom Hur jag kom därifrån och Morgonrodnad.

För visst sa jag att jag alltid har hatat min röst?

Visst sa jag att jag alltid behövt

en domkraft till min höft, ett skruvstäd till mitt bröst;

att mina vågor gått för djupt ända sen dagen jag fötts?

Yolanda är rätt bra på att använda ovanliga ord, så vissa dikter var krångliga att läsa. Men andra ord och referenser förstod jag, och då kändes det riktigt bra.

Det är vida känt att Yolanda är bra på språk och tänker mycket på rytm och rim och stavelser och så, och det märks verkligen. Förebild.

Boken är rätt spretig. Dikterna är olika långa och har olika stilar. Vissa saknar titlar och någon är skriven i bara versaler. Men det är mest nice, och som Yolanda själv har sagt så är detta inte en bok som en behöver läsa från pärm till pärm.

Och sen när vi äntligen gryr om dagen

skrik ut över staden som mistlursfanfarer och säga att:

"Soluppgången och aftonrodnaden

må vara vacker, Aurora, men

du, du är fan fager."

<3

Upprop om sex dagar

Just nu är jag bara hemma på dagarna. Jag dricker te, sitter vid datorn, läser böcker och ritar. Sommarlov, typ. Men på tisdag börjar skolan igen och det känns både bra och dåligt. Ska cykel- och tågpendla nu i början, vilket verkar ganska jobbigt...

Annars blir det nog kul! Ska läsa Grafisk design och kommunikation på LiU i Norrköping, så nu har jag någonting att göra i tre år framöver.

Stockholm Pride / mitt livs första pride / en amazing helg

Jag åkte i fredags, direkt efter jobbet. Kom till centralen och blev som vanligt hype över rulltrapporna. x) Det började bra. Mötte Sheikah och så åkte vi till Pride Ung, som är gratisdelen för unga vid Pride Park. Där var Saga Becker, Sara Lövestam, Anna Jakobsson Lund, Anna Ahlund och Sebastian Lönnlöv och pratade om sin bok Hetare - Elva noveller som känns. De hade ett quiz om queer litteratur också, och jag var en av de tre vinnarna!!! Är drittstolt över det. Vann fyra böcker.

Sen gjorde vi plakat! Jag hade inte lust att ha något eget, så jag hjälpte Sheikah att göra ett istället. På ena sidan är en gay bild från The Last of Us Part II och på baksidan står det "Love & Respect" i Easy Allies färger. Det var pretty much ett sista minuten-pyssel, men vi blev fett nöjda ändå.

Nästa dag var det dags för parad! Tåget var så himla långt att vi stod och tittade på andra ekipage i typ två timmar innan vi själva började gå. Vi gick med Queernördarna, vilket var ett sjukt bra val. Musiken var lite för låg, men det var i alla fall bra låtar. De spelade inte bara vanliga klassiker, utan också låtar som Taking the Hobbits to Isengard, I Mumindalen och Alexander Hamilton. Nördigt Deluxe. Kände mig så hemma. <3

Vi gick med i hela paraden, så efter det var vi aströtta. Åkte hem och kraschade på golvet. Jag råkade bränna mig på spisen, och även om det bara var ytligt så gjorde det outhärdligt ont i flera timmar efteråt. Stort tack till den som uppfann kylklampen, haha. Tog på riktigt med mig den på pendeln, på tuben, mot klubben nära Stureplan. Där stod vi i kö i över ett timme, men det var nice. Vi träffade muggliskändisarna Frivolt och Lazarus och sen dansade vi på ett proppfullt dansgolv och bara lät tiden försvinna. Jag fick lära mig mer om Stockholmshäng från min eminenta sthlms-guide Sheikah och hängde mycket med Lazarus.

Vi missade nattbussarna och kunde inte åka tillbaka förrän vid fem på morgonen. Gissa om jag var trött. xD Men glad ändå. Och mitt tåg hem skulle inte gå förrän på kvällen, så vi hade tid att sova ut. Söndagen blev en chilldag. Jag halvsov på soffan och lyssnade på ösregnet utanför fönstret och på Sheikahs stillsamma gitarrspelande. Hade kunnat stanna i den scenen för alltid. Men sen slutade det regna och jag åkte hem i ett jättetomt SJ-tåg. Njöt av lugnet och solnedgången och det faktum att jag inte jobbar den här veckan.

Kan knappt förstå att jag har varit med om det här. Att tiny Ullur spontanåker till Stockholm, går i Sveriges största prideparad, klarar av att bo hos en kompis och lyckas lämna självtvivlet allt mer. Hade bara kunnat drömma om detta för några år sedan och jag vill bara säga till alla att det blir bättre. Livet blir bättre.

Var modiga. Var snälla.
Alt er love.

Mitt första NärCon är slut och jag är helt slut

NärCon var bra, men det skulle varit bättre om jag inte hade missat halva pga jobb, om jag hade orkat gå på fler aktiviteter och om jag var mer insatt i fler fandoms. Dessutom åkte jag ju typ själv, och det var inte alls lika lätt att få nya vänner som det är på mindre konvent.

Men jag hängde i alla fall med en del gamla kompisar och pratade med flera nya!! <3 Bland annat så träffade jag Li, Ciabatta, Alva, Camilla + barn, Klaestron och Scorperion och sa hej till Yurio-Hanna, Elmar och några främlingar, typ Josefin vid ponnyerna. Hatten av till dem.

Det var många små stunder som jag uppskattade riktigt mycket. Till exempel var jag på en föreläsning om hur en gör egna spel och körde blinkleken med ett gäng random personer. Tyckte också om lördagskvällen, när jag först tittade på NCC (Nordic Cosplay Championship) och sen stötte på Li och Linnea. Vi köpte nice stuff på GottCon och gick på coolt rave. Och sen fick jag träffa fler av Lis kompisar. Li är bra! Här är jag med hennes solglasögon. Kände mig väldigt cool. x)

Det var också spännande att sova i tält för första gången på evigheter. Bodde i ett tremannatält helt själv, så det var lyxigt. Synd bara att det var så äckligt varmt ute... Men det var ju varmt överallt. Sovsal hade inte varit bättre, tbh.

Conclusion: Jag har inte Post Con Depression, vilket är väldigt skönt, men jag ångrar absolut inte att jag åkte. Jag kommer gå på fler NärCon i framtiden, och kanske cosplaya också!