Under deadline-dagen insåg jag att jag inte hade skrivit eller ritat något ännu. Jag tittade i min läsdagbok och försökte välja ut sommarens favorit. De bästa jag hade läst var nog Ett folk utan land av Melina Marchetta eller Du, bara av Anna Ahlund. Jag orkade dock inte göra någon avancerad bild och valde istället den som jag redan hade en bildidé till: George av Alex Gino!
George/Melissa är en nioåring som lever ett hyfsat vanligt liv tillsammans med sin mamma, storebror och bästa kompis Kelly. I skolan ska Melissas* klass göra en pjäs efter boken Min vän Charlotte, varpå alla killar ska provspela för huvudpersonen (grisen) Wilbur och tjejerna ska testa att vara hjälten (spindeln) Charlotte. Melissa vill verkligen, verkligen vara Charlotte, men hon vet inte ens om läraren kommer låta henne provspela för den rollen ...
I min läsdagbok har jag kommenterat den här boken med orden "Underbar bok med oväntade vändningar. Skriven på ett sätt som är fint, trots enkelheten. Krossade mitt hjärta när huvudpersonen var ledsen, för jag kan relatera."
Boken handlar basically om Melissas identitet. En får följa hennes inre och yttre kamp att komma ut som transtjej och få sin omgivning att se henne som den hon vill vara. Komma ut-historien välvs kring berättelsen om skolpjäsen på ett naturligt och effektivt sätt.
Många barnböcker är förutsägbara och tråkiga, men den här boken innehåller karaktärer som (precis som verklighetens personer) inte är likadana på insidan som på utsidan. Ta Melissas störiga brorsa, till exempel. Är han snäll eller dum? Och kommer Melissas lärare acceptera henne som Charlotte? Boken slutar givetvis lyckligt, men på vägen hinner det ena och det andra inträffa.
Det faktum att jag kan känna igen mig i Melissa bidrar säkert till att jag gillar boken lite mer. Den träffar mig på ett annat sätt än vad den träffar cispersoner/personer som inte har haft liknande erfarenheter. Det är varken bra eller dåligt, antar jag. Som författaren Alex Gino säger: "My point is, it takes a special person to cry over a book. It shows compassion as well as imagination."
Jag gillar inte att boken har stereotypiska drag över sig. Nej, det är verkligen inget fel med att vilja vara en feminint kodad tjej som bojkottar sin maskulint kodade kropp och hyllar smink, men jag önskar att boken hade förmedlat att en transtjej kan vara precis hur som helst och inte bara som normen. Vid ett tillfälle säger Kelly typ att "Inte visste jag att du var en så tjejig tjej", vilket visar att hon är medveten om att det finns olika typer av tjejer :), men någon gång säger storebrorsan snällt att "Du är inte så bra på att vara kille". Det tolkar jag som att killar ska vara på ett visst sätt :(.
Jag vet att det inte finns många barnböcker med transtema ännu och att jag inte borde förvänta mig storslagenhet direkt, men med tanke på att Alex Gino själv är genderqueer (enligt hens blogg) tänker jag att lite större normkritik inte är för mycket begärt. Boken George är dock Ginos debut. Vi får se vad som kommer i framtiden!
⚧
*Jag skrev först George istället för Melissa, eftersom detta är en bokrecension och Melissa byter namn offentligt först i slutet av boken, men sedan surfade jag in på Alex Ginos blogg. Gino använder namnet Melissa och skriver så här: ..."I have now landed in a position where I have effectively deadnamed my main character. Deadnaming is using someone’s birth name when another name, often a name with different gender markers, has been offered. Conveniently, Melissa is a fictional character, so she is not personally injured by my lapse in judgement. [...] Still, it’s important for me to acknowledge if I had the chance to do it over, I would have named my debut differently."
Som alla mina fellow queers vet (eller i andra fall lär sig just nu) så är det fullkomligt oacceptabelt att använda någons dödnamn utan lov, så jag skriver Melissa!
